Del 1

Hej,

låt oss börja om, låt mig ta det från början.
Min pappa är född i Bosnien, Ilijas. Jag är född i Fojnica, som min mamma och syster + bror. 1989. det va krig, det va flykt. Det va en flykt från trygghet och rikedom på alla sätt och vis. Inte bara pengar. Det fanns blommor och fina gator, trygga områden för barn. Alla grannar kände varandra, barnen i skolan lekte tillsammans hela dagarna. När man inte va på jobbet så va man hemma och jobbade,  sysslade med hushållssysslor. Men det är inte bara det. Man umgicks. Hela tiden hade man någon hemma hos sig, om inte en familjemedlem eller släkting så en bekant, en granne, någon. Allt va bra.
Min mormor hade en nanny som tog hand om mamma, inte för att hon va tvungen, men för att hon kunde, för att hon trodde att hon behövde. Min pappa hade en affär. Inte bara en. Hans dröm va att öppna en skidort. Han va inte så långt ifrån den, men så kom kriget och skidorten var just bara det, en dröm, en dröm som aldrig skulle komma att besannas.

Bosnien är ett land som har allt, jag lovar. Du kommer högt upp men också långt ner. Där finns stekhet sommar och iskall vinter. Vatten; sjöar, bäckar, åar Ängar. Skogar. Små byar, stora städer. Fattigt & rikt.


  
  
    
 



På det sista (stora) fotot ser ni byn Lukomir. Jag har inget alls med den att göra. Än. På bilderna nedan ser ni byn. Ja, ni ser hela byn på bild nummer 2.

 

Jag lovar Er och jag lovar mig själv. Jag kanske inte besöker just Lukomir, men jag kommer vandra i Bosnien. Mina föräldrar gjorde det när de va unga och jag har sett fantastiska bilder, bilder som inte ser riktiga ut, bilder som ser ut att vara tagna i en annan värld. Jag ska också ta sådana bilder.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0