Mitt hem, mitt intresse

Eller... det har redan hänt.
Aldrig skulle jag göra det här om "skadan" inte redan va skedd. Men nu gör jag det, jag ställer upp och jag kämpar. Jag gör allt för det är det värt. Det är Nikita värd.

Min familj har en Amstaff som blir fyller 4 år det här året, världens gulligaste hund, hon är fantastisk. Men ingen har tid för henne längre och det är sjukt trist, jag blir ledsen. Vi har i ett halvår nu försökt bli av med henne, sälja henne, ge bort henne men det är ännu svårare. Många hör av sig, galet många, men vi vill ju inte ge henne till vem som helst.

Nu bor ängeln hos mig och trots att jag jobbade nat inatt och va hemma halv 5 (Bad om att få gå hem tidigare) så vaknade jag tidigt för att gå ut med henne. Snart ska jag till jobbet, jobbar till halv 6 och därefter skynda hem för att gå ut med henne och umgås.
Min kille (sambo) är bortrest till söndag men när han kommer tillbaka ska han också hjälpa till att rasta henne när inte jag kan.

Jag anser helt enkelt att hon har det bättre hos mig än hemma, men vad vet jag, kanske är det inte alls så.

Jag är snäll men sträng. Egentligen  får hon inte ligga på soffan men i det fallet är jag snäll och dum.


Jag var såå glad igår när jag tog hem henne till mig. har saknat henne såååå mycket. Träffade henne för sällan när jag flyttade från föräldrarna.

Nikita, världens bästa <3